MissRead

Det är sanningen.. Allt hade varit lättare om du inte ens hade kunnat gilla mig. Eller någon annan tjej. Då hade jag verkligen kunnat släppa taget om dig. Gå vidare, återgå till att njuta av livet och allt som erbjuds för en. Istället sitter jag fast i den här.. soppan och bara tänker på dig.

Jag fick träffa dig för prick en vecka sen. Du har ingen aning om hur nervös jag var över att få se dig igen. Senaste gången vi träffades så var vi ute och båda var berusade. Nu var vi hundra procent nyktra (om man bortser från att du var bakis) och det fanns plötsligt bara en massa spärrar som hindrade mig från att ens yttra ett ord till dig. Har jag missuppfattat alltihop? Tänk om det enda skälet till att du pratar med mig när du är full är för att du inte hittar någon annan som orkar med att lyssna på dig? Tänkte du på mig överhuvudtaget i söndags? Eller smälte jag bara in i väggen bakom mig och varken syntes eller hördes? Inte ens var värd att se eller höra.

Jag behöver träffa dig igen, när vi är mer avslappnade och jag vågar och du vågar (om det är nervsitet som håller dig tillbaka tvivlar jag på men jag vet inte.)

 

Faaaan, varför är du inte gay istället??!! Mitt liv hade varit sååå mycket enklare. Jag är så jävla kär i dig. Jag struntar i hur omogen andra tycker att du är. Jag struntar i hur du beter dig (så länge du inte är ett svin) eller vad du slänger ur dig. Jag. Är. Kär. I. Dig.

Punkt slut!!